Engelskan har ett så vackert ord. Wanderlust. Att lustfyllt vandra. Det är ett ord jag gärna vill använda mer av. Att göra mer lustfyllda turer. Att kunna se mer av världen med nyfikna ögon.
Jag kommer ofta på mig själv att fundera kring det här med livet som många lever. Att köpa lycka för pengar. Ju mer fina grejer man har desto lyckligare blir man. Eller? Jag tror konsumptionssamhället och det stressiga liv många lever har gjort att man försöker trycka ned stress och ett olyckligt liv med saker. I tron om att prylar gör en lyckligare. Att prylar blir en ersättning för tid. Men är det inte så att ju mer prylar man har desto mindre tid får man? Allt ska underhållas. Allt kostar pengar och så sitter man fast i ett hjul och mönster som blir svårt att bryta.
Skulle inte livet vara lättare med mindre saker att äga och att ta hand om?Mindre stress och mer tid över att göra det där man brinner för. Få tid till att tänka. Många lever ett så stressat liv att de inte hinner vara kreativa. Inte hinner sörja De hinner inte äta utan dricker energidrycker för att hålla hjärnan allert.Eller tröstäter för att förtrycka känslor. Vi lever i ett konstigt samhälle. Alla ska vara uppkopplade och kunna svara på mail, sms och samtal i stort sett alla dygnets timmar. Är det hälsosamt? Inte konstigt att så många går in i den där förbaskade väggen. Att många plötsligt en dag inte orkar gå upp från sängen.
Jag har själv dragit ned tiden jag använder sociala medier. Facebook går jag knapp in på. Högst ett par gånger i veckan. Det jag mest uppdaterar är min linkedIn, men där försöker jag begränsa till två gånger om dagen. Morgon och kväll. Sedan använder jag också Snapshat även om många övergett det för Insta storys. Men för mig är Snapshat mer fritt. De andra social medierna har blivit likformade. Allt ska vara på allvar. Allt ska vara affärsmässigt. Utstuderat. All lekfullhet känns bortkopplat. Det ska presteras. Det lekfulla som drog mig till Instagram en gång i den har försvunnit. Allt börjar likna varandra. Annonserna sväller över och döljer det man vill se. Stora populära konton premieras. Jag ser inte längre det jag vill se. Själv håller jag de konton jag följer till en sådan skara att jag hinner se deras inlägg. Jag följer inte för att jag ska bli följd. Jag går på lust istället för att gå enligt reglerna. Jag är en regelbrytare och det hade varit underbart om fler började protestera i det stilla. Finns det fler som jag?
Ibland kommer jag på mig själv att dagdrömma om att bo lättare och mindre. Att resa och upptäcka världen i en ombyggt skåpbil. Att slippa renovera och skotta snö. Att leva i ett varmare klimat där jag inte behöva skor på fötterna för att värma dem. Att kunna känna sanden och gräset mellan tårna
Vår senaste #wanderlust var nog Öland förra sommaren. Vi tag vår röda lilla Mini och packade henne full med tält och mat och körde iväg. Målet var Öland och att försöka hitta några platser vi tältade på för många år sedan. Vi hittade faktiskt en av platserna! Tyvärr hittade vi inte den platsen vi helst hade velat göra. Så det går även att tälta med en liten bil.
Dagarna och nätterna på Öland är ett minne för livet. Och jag fortsätter drömma om lustfyllt resande genom att följa många konton på Instagram. Sök bara på #wanderlust eller #vanlife för att hitta dem.
