Ibland önskar jag att jag bodde på en plats med öppna vidder. Där vinden kan svepa genom fälten som vågor på ett hav. Där himmel möter berg långt bort i horisonten. En plats som är svår att nå och där tystnaden råder.
Tidiga mornar skulle jag sitta på altanen med en hund vid mina fötter och en katt i knät och se på när solen börjar sprida sina första magiska strålar över landskapet. Där skulle jag också sitta och säga adjö till solen när den går ned bakom bergen i horisonten och på natten skulle jag titta upp och förundras över den stjärnklara himmeln.
365 Pieces of me
Please follow and like us:
